Day 42. Who is the boss?

What i had to forgot to tell ya'll was that We had bumped into Maurice, Fghals & innas friend. He had just been out partying and he was exactly what fghal had described him to be.
Crazy, old, wavy long perm & filthy rich.
He invited us to his sunday-yatch party. So the first call we did was to maurice, he sent us a taxi to drop ous of at Halover Marina. He said too look for a Yatch that says "BOSS".

And There it was. Sweet music were playin from the live band he had on the top of the yatch. sweet symfonies from marvin gaye and the o'jays. This beautiful day where the sun was shining and birds was hummin to the strokes. Maurice, aka the boss, gave us a gran tour around
the yatch, that included that he had to show every every every little bit, what this yatch include. But o'boy let me tell you. You could live there with out a problem. It was hard paying any attention to the tour because he had like all this pictures of him with all these famous people he know and have met in his life. i swear there were so many picture , dom var som en slags tapet hajjaru. The funniest thing that was that he had written the name on every picture like i would see a picture of him and stevie wonder i would wonder who that is? Lol. lugn nu..

After he gave us a lil perfomance on the roof, he wanted to take us on a ride with his speed boat. Little did i know that it would be en helvetstur.
It started of good and calm, just as i like it.
I asked Maurice if he knew what he was doing,
he was like "yes. WHAT THE HELL JUST HAPPEND?!!!
Vi var tvungna att tanka liksom. So gettin out the wild water was AMAAAZIING! the soundtrack of this day would have been rick ross SPEEEDIIIN!

oj oj oj, va kul det var! first i was all into it, but then started to read verses from the koranen because i was so frighten. Homegurl next to me, emma, som klammde sonder mitt ben by the way, was so HYYYYYYPE. I Had never ever ever seen her this hype. When i was praying for my life beggin crazy ass maurice to stop, she was like ' FASTER FASTER, WE ARE NOT SCARED ENOUGH, SPEEED IT UP! Emma was on that extacy shit. Jag sneglade upp till henne fran mitt ihopkurrade jag, Emma was not human anymore. Emma has become a duracellkanin and couldnt be stopped from the hypness she was stroked by.
i was happy for her, same time i wanted to kill her for embracing maurice to kill us all.
Maurice showed us Miami By water. The amazingly, worlds richest island - Star island. Wow imagine poppin chai te over there.

Then he took us to this exotic lil island around there, we made a short stop to get into land. Maurice showed us more of his a.d.h.d side by almost killing fghal, he threw a rock that hit a kokosnöt, that almost hit fghals head. What we thought was a nära-döds-upplevelse, was more of a guldpunkt to maurice.

On the boat back to the yatch, satt kvartetten och spekularade att han inte kan bara va en christian church singer, han måste va nån slags knarkkung eller nåt. Han ljuger om säger nåt annat. But the way he was speedin, didnt really give us a chance to think to much about it.
On the yatch, it was good times fe shure, chicken and rice on the house, we ate and listen to the live band, where Maurice ofcourse had to jamma lite. It was a very beautiful spent evening, the whole setting was pretty much unbeliveable.

But the most Unbelivable hade ej skett ännu.
Vi bestämmer oss för att rulla hem, men det här är inte precis just around the corner för vi kom ditt via Maurice hjälp, och vi skulle minsann få hans hjälp att komma hem igen. Maurice säger att han ska skjutsa oss hem. Men då ska han minsann åka förbi sitt hem, det vi tyckte skulle va jobbigt var att sitta i bilen några minuter, blev till att han åker in i sitt garage, parkerar, vill att vi ska in med han. Våra spekulationer blev till antagelser när vi såg hans Villa Symmonette.

Han visste att han levde bra, och ville att skulle veta det.

Det självbesatta bilderna med kändisarna var placerade över allt i huset, några uppförstorade med han var riktigt stolt över fanns upp hängda över de tvådörrbygda entreérna.

Of course he was ivrig med att ge oss en tour, tsjälvklart med armstypanden då och då som han har gjort hela dan. Speciellt mot inna och fatima. Det är hans sätt att visa kärlek.

Emma var verkligen glad att han inte gillade henne om du hajjar vad vi menar. Perverst besatt av hans "smoothies" då han hade blenders i varje toalett, och det var mer än 4 toaletter. Vad fan är syftet tänkte jag?

Allting blev bara mer och mer freaky. Maurice hade en sån där stång som man gör pull ups med, då han utmanade oss att lyckas göra en, alla ville bara hem och den enda som kunnde göra en var inna, men inna hade blivit smått antastad innan och som bara släppte henne om hon sa "who the boss is? tell me who is the boss?!!!". Perverst tänkte jag. Inna svarade med rädslan i hennes ögon vem Bossen var. Hon visste att det är nog att stanna på hans bra sida. Inna visade ett väldigt lyckat försök på pull-uppen. Självklart kunde inte Maurice ta det här, och skulle insistera med att visa vem bossen var. En normal karl skulle ge inna en eloge och en klapp på ryggen. Tillochmed finna hennes styrka väldigt attraherande. Men 45 åriga Maurice känner motsatsen, hotad.

(Extra inlägg av Emma här: vi hade ju ändå liite kul när vi vänta på maurice, fghal spela piano o vi andra dansade som vildingar, vi spela pingis o biljard...hmm jaa...ville bara få me de, återgå till wasimas berättande:)
Konstig stämning sker nu. Vi trippar. & hes trippin. Det som skulle ta en minut har blivit timmar, och vi tålamodigt försöker hitta på aktivteter medans vi väntar på att han ska "byta om".Men for crying out loud, när nääääär tog det 2, en halvtime att byta om. Nu är vi helt utmattade och vet ej hur vi ska ta oss därifrån. Det som en gång var good times, har blivit en beautiful nightmare. Vi sitter och väntar nu på soffan, tittandes ut mot vattnet, ser vi ett stort jäkla fartyg som kommer glidandes in. Nej nej nej.. DET ÄR THE BOSS. Yatchen har kommit till husen, och nu är parkerad precis vid poolen. Jag tror inte att någon av oss har någonsin sett nått liknade. Vad är det här? Vad kommer ske här näst? Pandoras ask av tankar har nu öppnats, och misstankar äter upp oss levande.

Man efter man kommer ut från yatchen, Jag,Emma,inna och fghal - alla vi sitter ihop kurrade i soffan och ler lite harmlöst. i tystnad självklart.
Inna får nog. Hon tar modet att ringa Maurice, som skall befinna i sig samma hus.

- iam coming, iam coming . - klick.
Halvtimme senare, "let's go."

ÄNTLIGEN, nog, nu får det vara nog! Vi går bakom honom. Maurice som har kammat en mittenbena på hans wet look långa hår, öppen broderad skjorta och krodilskor som skiner starkare än maudame tusáds wvax museum. Han är tyst. I garaget, så går han i från, utan att säga vart han ska, han slänger dörren lite ilsket och går. Nu tittar vi alla på varandra. Vi bestämmer för oss att gå in i bilen. Fghal drog den kortaste stråken och måste därmed sätta sig i passagerar sättet. Vi mumlar i munnen på varan, tystnaden sker när fghal får syn påen pistol liggandes så där nonchalant på förar sättet, och skriker " EN PIIIIISTOL!", alla ögon riktades mot den och det var där helvetet brakades lös! NU FALLLER ALLTING PÅ PLATS. All slags spekulationer att Maurice är Knark Kung, har nu besannats!!!!!! Vi är mitt i stormen och vi vet ej hur vi ska ta oss ur detta!
I bilen försöker vi lugna ner oss, vi vill inte trigga dena man att begå nåt där fängelse straff är med i bilden.

- TYST TYST `TYST, han kommmer nu!!! han kommer nu!!, prata engeleska!! Va glada!!! bete er inte som ni har just sett pistolen och att ni fruktar för ert liv!! motiverar vi oss alla.
Maurice stiger in i bilen, i tystnad förstås. Nu sitter vi alla säkert och tänker på vad vi ska säga för att bryta det misstänksamma beteendet. Det är nu min bok "1000 kapitel om onödig fakt" borde va nån slags hjälp.

- yes but i dont want pasta again. not again! säger jag. Emma ska då va den som ska övertala mig att det är just DET vi ska äta. Allt för att lätta den intensiva stämmningen.
- Maurice, do you got jamba juice in miami? frågar Emma. Ja, hon ville ju faktiskt veta också!
Marre svarar, raskt "yes."

Tystnad igen. Han sätter på sin självinspelade kareoke skiva, och börjar waila och jamma. Ingen ide att börja konvorsera, han höjer musiken och stämman så att pavarotti skulle nästan kunna pissa på sig.
- i GOT MY VOICE BACK I GOT MY VOICE BACK! hojtar Maurice. Han vill nog inte ens har respons här. Det är nog hans alteregon han talar med.

Fghal mumlar good for you maurice. Hemma är vi vid vårt The Loft , vi skakar hand med Marre, tackar för idag och hoppas vi ses igen. The Loft sken som aldrig förr, Beyonces ' Halo' spelas i min hjärna och jag är kär och vill kyssa the LOFTS grindar. Jag lovar att aldrig lämna dig The Loft, aldrig!!